Laguppställning:
- Danne –
- Hannes (ut 75), Tonny, Sjögren, Tim –
- Robin, Håkan –
- Dennis, Dick, Ivan (ut 25, in 61) –
- Ceder (ut 25, in 61, ut 75)

Rapport:
Ett oavgjort resultat är nog Vanstads IF mest nöjda med trots att vår kvittering kom först i den 92:a minuten. Men när matchen summerades så var vårt spelövertag större och målchanserna vann vi nog med 20-4. Vanstad hade två skott på mål varav båda dessvärre resulterade i mål.

Önneköp inledde matchen klart piggast och efter tio spelade minuter hade vi vaskat fram fyra målchanser och samtliga dessa kunde ha resulterat i mål, men endast en av dem blev ett mål. 1-0 kom i minut 10 och då var det Andreas Ceder som nickade in bollen i mål efter ett väl avvägt inlägg från Ivan Ocana. Och från minut 22 minns vi Dennis Svenssons skott i insidan av stolpen som rullade längs mållinjen, två centimeter längre in på stolpen och 2-0 hade varit ett faktum. Dessutom kom Johan Sjögren fri med målvakten i halvlekens sista minut och här hade nog många antecknat 2-0 i sina protokoll, men herr Sjögren sköt utanför. Visserligen en ovan situation för vår mittback att hamna i, men om ditt Burnley inte har bättre skärpa i sina avslut så kan jag garantera att det blir en mycket kort sejour i Premier League för er.

Första halvlek var riktigt bra från ÖIFs sida och ingen hade varit förvånad eller protesterat om vi varit i ledningen med 4-0. Vi kom runt på kanterna gång på gång och hela vårt anfallsspel gladde de röda i publiken. Men vi kan inte undvika att samtidigt hylla gästernas målvakt ”Basti”, som var matchens lirare. Ett dussintal kvalificerade räddningar, visserligen hade han turen med sig någon gång, men man brukar ju säga att tur förtjänar man. Hemåt var det stabilt från Önneköps sida, Vanstad kom ingenstans med sitt spel längs marken, de fångades upp ganska tidigt i sina anfall och det är ett gott betyg till vårt försvarsspel.

Andra halvlek inleddes sedan med en kalldusch modell större. I minut 47 blåste domaren för straff och alla undrade varför. Efteråt fick vi höra att det var en fasthållning i straffområdet som gjorde att han blåste. En sådan som det är 400 av i en fotbollsmatch och 88 av dessa är i straffområdet, tur att han inte blåste varje gång…. 88 straffar hade tagit lång tid att slå. Straffskytten gjorde inget misstag, 1-1.

Efter detta mål kom vi inte riktigt igång med vårt anfallsspel från första halvlek. Visserligen hade vi det mesta och bästa av spelet, men övertaget var inte alls så stort som i första. Dessutom blev vi ganska stillastående vilket gjorde det lätt för Vanstad att försvara sig. Vanstad käkade sig in i matchen mer och mer ju längre tiden gick och i minut 60 gick vi bort oss i försvarsspelet och en gubbe står fri i straffområdet och lägger in 1-2.

Efter detta mål kom spelet igång igen och chanserna radades nu åter upp. Dock blev det mycket skott utifrån eftersom vi hade svårt att ta oss igenom gästernas försvarsmur.

I den 75:e minuten utvisades gästernas nummer 15 (han hade garanterat vunnit en look-a-like-tävling om man skulle sett ut som en 15-årig Johan Oremo) men denna utvisning gjorde snarare att det blev svårare för oss eftersom gästerna då flyttade hem ännu mer folk. Men i minut 92 när många hade gett upp poänghoppet slog Dick Andersson en frispark som Jocke Arvidsson nådde högst på och med hans nick fullbordades slutresultatet 2-2.

Sammanfattningsvis så gör vi en ok match, men för att erhålla ett högre betyg så skulle fler mål gjorts.

Bäst i ÖIF var Dick Andersson som var en riktig bollvinnare på mitten och dessutom var han ofta spelbar vilket tyder på bra rörelse på de gamla benen.
Även Ivan Ocana, Tim Hansson och mittbackslåset Nyman/Sjögren förtjänar extra plus.

Saknades i dagens match gjorde Joachim Mårtensson, som när lagkamraterna slet och rev, låg i en baden-baden-stol på Menorca och drack Sangria och andra fruktiga drinkar. Hoppas det regnar hela veckan Jocke!

(Rapporten är skriven av Jörgen Thulin, 2 juni 2009)