Laguppställning:
- Daniel -
- Hannes, Tonny, Johan, Tim -
- Robin (ut 65) , Håkan -
- Dennis, Jocke, Ivan -
- Conny (ut 70) -

Rapport:
Sjätte raka segern och det känns nästan så att man får nypa sig i armen för att tro det är sant. Sex segrar där glädjen varit enorm men grundat sig på olika saker (förutom de tre poängen förstås). Att vinna en premiär efter riktigt bra spel mot Borrby, seger på bortaplan mot Lövestad där det mesta studsade vår väg och där vi till slut vann med 6-0. I match tre saknade vi två innermittfältare och en mittback men spelade riktigt stabilt och vann med 4-0 mot Gislövsdal. I den fjärde matchen slog vi topptippade Onslunda efter en riktigt bra och jämn match och i förra matchen lyckades vi trots en riktigt dåligt genomförd match lite orättvist vinna med 2-0 mot Glemmingebro. Men fan vet om inte denna segern mot Smedstorp var skönast.

Förutsättningarna inför matchen var att Jocke Arvidsson som fick utgå i förra matchen p.g.a en axelskada inte kände sig 100% återställd och valde att stå över (trots att vi erbjöd både zonsalva och Bamseplåster). Dessutom var formtoppade Ceder avstängd efter 3 varningar. "Redan efter 5 omgångar" säger säkert en del, "inte förrän nu" säger vi som känner honom. Stämningen var som vanligt på topp och samlingen började med ett riktigt jätteskratt när tränare Alvén berättade om när han tidigare på dagen ringt lagledare Challe och utgivit sig för att vara från tidningen och först efter några minuters samtal där Challe berättat om varför det gått så bra kommit på att det var Alvén som jävlades.

Tidigt i matchen förstod vi att Smedstorp gick in för att ta med sig den poängen, de hade när domare Dragi Bosevski blåste till till spel, med sig hem. De backade väldigt långt hem med backlinje och mittfält och pressade överhuvudtaget inte förrän vi kom en bit in på deras planhalva. De gjorde det däremot väldigt bra och vi hittade verken några ytor framför eller bakom deras backlinje. Vi försökte tålmodigt rulla runt bollen och jag tycker att vi gjorde det ganska bra men kanske lite för sakta för att lyckas luckra upp deras täta defensiv. Första halvlek var ganska chansfattig och den hetaste chansen var när Conny i minut 15 helt omarkerad, 2 meter från mål, missar det tomma målet efter ett mönsteranfall från vänsterkanten. Jocke hade också en farlig nick efter en frispark men så värst mycket mer var det inte trots det överlägsna bollinnehavet. Smedstorp då? Jo de kändes farliga på sina fasta situationer med sina långa spelare men var i övrigt ganska tama i sina kontringsförsök.

I pausen händer sen något väldigt märkligt och löjligt. Smedstorp protesterar hos domaren mot att vi har Boll-Kallar och domaren måste enligt reglementet ta bort dem. Väldigt märkligt att Smedstorp inte opponerade sig på matchledarmötet när jag ställde frågan om där var någon som hade något emot att vi kör med Boll-Kallar. Ingen hade då något emot det och det hade kanske varit pinsamt att ställa sig upp där och säga: ”Nej vi vill inte ha något tempo i matcherna, det är kul att promenera runt och hämta bollar på en idrottsplats, kan ni låta gräset vara en decimeter högt och ha så lite luft i bollarna som möjligt så e det kanon”.

Andra halvlek börjar som första utspelade sig. Dock ändras matchbilden sig ju längre halvleken lider. Om det berodde på att Smedstorp tröttnade eller inte vet jag inte men deras lag blev längre och plötsligt började det finnas ytor på mittplan. Dessvärre för vår del slarvades det lite med passningarna nu från vår sida så det riktiga trycket lät vänta på sig. Dessutom började Smedstorp kännas allt farligare i sina kontringar och solen ställde till det några gånger för oss i de bakre leden och det är inte utan att man önskar att AB Vägförbättringar, som för den ringa summan av 5 600 kr anlade planen hösten 1947, hade lagt planen på andra hållet så man sluppit stå och stirra sig blind på solen i 45 minuter på fredagskvällarna.

Sista kvarten hände det betydligt mer rent chansmässigt än vad det gjort på de första 75. Matchbilden var som så att vi pressade på ganska hårt och började nu så sakteligen samla ihop till ett mål och inte minst Alvéns nick var värd ett bättre öde men en millimeter eller två utanför stolpen hamnade bolluslingen. I vår iver att få in ett segermål öppnade vi nu omedvetet upp oss en aning och framförallt i två lägen hade vi turen på vår sida när Smedstorp ställde om och kontrade. Ena gången fick jag ut en hand och nästa gång fick jag med hjälp av en benparad freda målet.

Sen så i den 95:e minuten slår Johan ett inlägg från vänsterkanten och Jocke kommer högst inne i boxen och nicktouchar bollen i en perfekt båge över målvakten och in i mål. När sedan domaren blåser av matchen direkt efter avsparken såg det nästan ut som om vi vunnit tv-pucken, glädjen var enorm.

Lika glada som vi var lika besvikna förstår jag att Smedstorp var. De hade lyckats med sin plan att göra det svårt för oss och i 94 minuter lyckades de riktigt bra med det och ska vi vara ärliga så var Smedstorps chanser, även om de inte var många, snäppet vassare än våra. Men vi hade den lilla turen som behövs i sådana här matcher samtidigt som vi vet att vi är riktigt starka i slutet på matcherna.

Bortsett från de som fick bollar (tycker för övrigt att Bolljuryn visade prov på ett enormt fotbollskunnande denna kväll!) tycker jag framförallt att våra ytterbackar Hannes och Tim gjorde starka insatser och ville ständigt ha boll och tycker också att den nyblivne körkortsinnehavaren Dennis förtjänar en klapp på sina små och klena axlar för sin insats.

Nästa fredag är det så dags att plocka fram pass och resväska och bege sig till sydligare breddgrader nämligen Gröstorp för en tuff toppmatch. Är ganska så säker på att vi behöver höja oss ett snäpp för att plocka poäng där men det vet jag att vi har kapacitet till, nu är det upp till bevis pågar om vi ska bli kvar i toppen! Väl mött, 19.00


(Rapporten är skriven av Daniel Nilsson, 15 maj 2009)